elinsusannaa

Det härliga med studentlivet är att man kan göra i princip vad som helst. Nu menar jag i hemmet, aldrig hade väl mamma accepterat att jag äter direkt ur kastrullen när det finns tallrikar. Kläder ligger huller om buller och det finns ingen som kan säga åt mig vad jag ska göra.
Appropå studentliv så har jag nu bott här i snart 1 år, med vissa uppehåll hemma i Timrå förstås. Detta år som både har varit roligt, intressant, lärorikt, jobbigt, hemskt, förfärligt.
Tror inte det är stället som fått mig att inse vissa saker här i livet, utan personerna runt omkring mig.
Jag känner dock bara min klass, det enda människorna jag umgås med. Jag har inte direkt integrerat mig med resten av Kristianstad då jag bara är här 1,5 år.
Jag har bara 13 veckor kvar sammanlagt som jag ska vara här nere i Kristianstad. Förut kunde jag tycka det skulle bli förbannat skönt, det ska de visserligen nu också, men det kommer bli fruktansvärt jobbigt också.
Känns verkligen som jag har kommit in i detta nu, och då ska jag lämna skiten.

Ibland behövs det inte kloka människor med kloka ord för att man ska förstå vissa saker.  Det kan behövas en riktig jubelidiot som  första tiden får en själv att känna sig som en , men som i slutänden visar att det var någonting som verkligen stärkte ens egen självkänsla.

Nu ska jag dricka kaffe och springa över till en av mina närmsta vänner, Sandra.
Vet ni vad det bästa är ?
Kastrullen får stå kvar på bordet!