Äntligen.

Äntligen börjar det se ut som ett hem, idag klev jag upp alltför tidigt och målade klart köksstolarna, och de vart riktigt mysigt . Måste säga att jag gjort ett bra fynd , 4 stolar för 375:- . Skitsöta vart dom även när dom fick lite ny vit målarfärg på sig. Jag har även rensat ur garderoben och det vart tomt på byxor, men jag hade inte förväntat mig någonting annat heller.
På kvällskvisten kom föräldrarna och fixade upp lite hyllor och en spegel, mamma hade turen som fick en rygg och nackmassage av Hannes, vilket jag också skulle behöva efter dagens aktiviteter.
Gravidmagen börjar synas mer och mer men inte så mycket så som jag vill , jag tycker fortfarande att jag ser lite för blaffig och fet ut. Däremot så känns det mer nu, när jag ligger på mage så kan jag känna som en stor klump i magen, tiden går fort ändå. Det är inte långt kvar tills jag gått halva tiden, och det blir bara mer och mer spännande för varje dag, vecka , månad som går .
'

Jag ska bli mamma.

Känslan är ofattbar , inte förrän i måndags vart det verklighet då jag för första gången fick höra bebisens lilla hjärta slå. Jag log, ja grät. Samtidigt som de kändes väldigt obegripligt att de slår ett litet hjärta i mig fast jag inte kan känna den lilla bebisen i mig.

Graviditeten har varit jobbig både för mig och Hannes, mina hormoner har sprutat hejvillt, häromdagen satt jag hos Mamma och grät som ett litet barn för att jag har missat bussen hem. Inte är det lättare för Hannes som varken vet ut eller in med mig nu längre. Men jag kan inte mer än beundra denna underbara människa, såsom han ställer upp, städar , lagar mat, allting som jag inte orkar just nu, och det absolut bästa av allt, frukost på sängen. Denna frukosten på morgonen är otroligt viktig för mig , i början av graviditeten så mådde jag så illa, men tack vare frukosten så mår jag prima. Peppar Peppar.

 Folk undrar säkert hur tusan jag och Hannes kan skaffa barn redan , vi har ju inte varit tillsammans så länge. Nej det har vi kanske inte, men samtidigt finns det ingen som har dragit en gräns för det heller. Med Hannes känns allting så rätt, så tryggt och så himla bra. Hur vet vi om vi är rätta för varandra då, att vi ska leva tillsammans hela livet tillsammmans med vårat barn , ja det vet vi inte heller . MEn samtidigt så kan jag inte tro att jag hade varit speciellt klokare på den frågan om vi hade varit tillsammans i 5 år istället för 1 år som vi varit tillsammans nu, man kan alltid spekulera men man kan aldrig förutse vad som ska hända i framtiden. Just nu ska vi bli föräldrar, och tanken på det gör mig alldeles varm.

Vi ska bli föräldrar, och vi kommer bli fantastiska sådana!


RSS 2.0