elinsusannaa

Jag har sådan träningsvärk, och den andra dagen är alltid värst. Jag var helt färdig igår när jag kom hem, det har jag simon att tacka för, jisses vad han peppade mig. Satan så skönt det var.
Som när man crawlat 1000 meter och armarna brinner, men man fortsätter 1000 meter till.
Nu jävlar ska Elin gå ner i vikt!

I min degmage låg du, det är ju helt klart värt all fetma och alla bristningar man fått när resultatet är så vackert!

Den som säger att man går ner i vikt av att amma kan körs in något i ändtarmsöppningen, för det stämmer inte. Det är jag ett stort bevis på.
Fast nu är ju Jg svag för mat, samtidigt är jag svag för träning så det borde ju gå ihop. Men sedan är jag ju bekväm och det är jag ju också svag för.
Men nu har jag nog äntligen bestämt mig, hoppas bara jag kan träna en vecka innan att bli sjuk, för är de någon gång man får unna sig mycket onyttigt så är det när man är sjuk.

Nu ska här lekas och sjungas

Ja häromdagen så var prästen Petra hos oss och gick igenom dopet.
Hon förklarar att dopet ska hållas på sidan av altaret, fattade ingenting jag som vanligt. Vadå på sidan? Kan jag gå dit och kolla?
- absolut säger hon, det är öppet till klockan 3 på vardagarna.
- perfekt tänker jag, en anledning till att komma ut på promenad. Jag lurar iväg mina korviga ben och låtsas att det är skönt att promenera i motvind.
Jag kommer till kyrkan och går in, rättar till håret som blåst på tvären. Pustar och stönar när jag väl fått upp dörren och knövlat in vagnen, knäpper upp vindskyddet för Elsa och höjer blicken. Vad möts jag av om inte en döing, en kista....
Jag hamnade i chock.
-välkommen säger en äldre dam.
-tack, klämmer jag ur mig. Kan jag gå in?
- ja Gud ja, han ska inte begravas förrän klockan tre.
- vad bra!

Där står jag, planerar mitt dop medan en döing ligger mitt i kyrkan, jag hade inte velat att en fet morsa med sitt barn står och planerar dop om Jg ska begravas. Vad ska dom anhöriga säga.
Det värsta är ju hela konversationen mellan mig och kärringen. Hur kan man häva ur sig, "Vad bra"? Och sedan gå in?

Inte nog med det, när jag står där och kollar vart dopet ska vara, samtidigt som jag ser kistan i ögonvrån och tänker på hur gammal han är som är död, vad han dött av, vilka som är hans anhöriga. Ja allt han jag tänka, så häver tjejen som håller på med blommorna på kistan ur sig
- oj förlåt, står jag i vägen för dig?

Ja men vänta! Skulle du kunna flytta kistan åt sidan några meter så jag kan fantisera ihop dopet, tack!

Nä fy fan! Dö åt döden, den är vidrig!

Nu ska Jag äta mat och kolla melodifestivalen! Hej!

Verkligen tack för era tips!
Igår provade vi att blanda, gick Inge bra. Blandade i mer bröstmjölk och gick Inge bättre! Det enda som fungerar är bröstet tydligen.
Provade även ditt tips Sanna, att lägga ner henne i sängen när hon är lite trött men ändå vaken. Gick ju sådär det också, efter ett tag ser vi en liten fot dom sticker upp från sängen. Provade med tutten, snuttisen, Hannes stod även och vaggade henne, gick inte!!! Till slut var hon så ledsen att bröstet fick vara både mat och tröst.
Hon verkar bara kunna somna till bröstet också. Jag har hört om barn som haft svårt att låta barnen sova i en egen säng när dom sovit med föräldrarna, men hon är fyra månader? Känns lite elakt att inte ge henne bröstet när det är den trösten hon behöver. Vill inte ha henne hängandes där i flera år , och kommer givetvis ta kampen, jag är ingen mesig morsa. Men känns som hon fortfarande är så liten, fast de kanske man alltid kommer tycka. Tycker det är förbannat svårt. Elsa har alltid sovit själv och sover med oss endast någon timme när hon sover oroligt.
Detta är ju något jag definitivt ska fråga om på föräldrarträffen, roligt att höra olika tips!!

Elsa annars då, bara bra! Att jag hört att hon är tidig med utvecklingen har jag hört, speciellt på babysången, vissa föräldrar vill jämföra!! Men jag säger det hela tiden, en dag stannar det upp för Elsa och då kommer era bebisar i en spurt :) tur alla barn är olika.

Men visst är hon tidig, vissa av dessa saker gjorde hon redan vid tre månaders kollen.

Greppar och byter hand.
Rullar runt, båda hållen
Hon uppfattar sitt namn
Hon sitter kortare stunder själv.
Hon trycker sig uppåt med armarna när hon ligger på mage
Hon skrattar så hon kiknar.
Ska ha exakt allting som mamma eller pappa håller i.
Vill gärna inte ligga alltför länge, helst inte i famnen om det inte vankas mat.

Ja det går otroligt fort nu!
Synd att det inte går lika fort gör mig med vikten, kan ju bero på att man blir sjuk varannan vecka.

Nu ska här vilas!