13 dagar efter förlossningen, Jg är fan fascinerad av min egen kropp just nu. Som sagt, långt ifrån nöjd men efter att bara legat hemma och tryckt skitmat och godis så är det rätt så bra. Skulle vad intressant att veta hur många kilon som ramlat bort bara :)
Imorse var vi och knäppte kort till tidningen, blev sådär tyckte jag. Fint men hade kunnat blivit bättre :)
Idag var första besöket på BVC, det är hembesök på onsdag men vi fick komma idag för vikt och mått. Lilljäntan våran har gått upp 400 gram på en vecka och växt 2 centimeter.
Hon växer så de knakar, är väl inte så konstigt heller så som hon äter :)
Nu ska jag bara försöka få igång amningen utan Mellanläggen, hon blir så ivrig när hon får bröstet, lik mor sin. Matvrak!!
Nu ska jag laga mat till mig och sambon, sedan hoppas vi på att Elsa fortfaande sover så vi också får lite vila.
1 vecka efter förlossningen , långt ifrån vad mitt mål är men visst är det fascinerande vad kroppen kan sköta det mesta .
Lilla Elsa har nu varit hos oss en vecka och det är fortfarande svårt att förstå att hon är våran , men det börjar lägga sig lite smått.
Var in på BB de tredje dygnet tror jag , då hon skrek så hysteriskt, tog inte bröstet och var helt svettig av att grina. Gjorde så jävla ont i mig, jag grät så hysteriskt . Det var så hjärtskärande att höra henne så ledsen. Fy och blä!
Nu myser vi bara och försöker komma in i en rutin. Någorlunda rutin iaf.
Här är vårat lilla underverk .
Det hela började natten mot lördagen , jag vaknade 02.40 av att jag hade en ond värk , kunde somna om och låg och stönade lite fram tills att jag klev upp , inget märkvärdigt ont men ändå en känsla av att något var på gång.
Lördag:
Gick med lite småvärkar hela dagen , klockade men de var oregelbundna och inte alls så farliga. Började förstå att det närmade sig så kikade igenom bb väskan, försökte vila och ringde in och kollade . När dom är regelbundna , oavsett om det är 4 eller 10 minuter emellan. Började klocka igen och låg nu på 7-8 minuter mellan värkarna, än behövde jag inte andas mig igenom värkarna utan grimaserade och stängde av för folk runtomkring att ens tilltala mig just då.
Vid tio ringer Hannes in, vi får komma in på en bedömning vilket vi bestämmer oss för att göra . Värkarna har nu börjat tilltagit och får börja andas mig igenom dessa på väg in till förlossningen.
Väl inne blir det en ctg kurva, damen mår bra där inne och värkarna kommer med 2-3 minuters mellanrum, sedan den efterlängtade undersökningen, du är öppen 4 centimeter och tappen helt utplånad .
Jag : Vad betyder det ?
Barnmorskan: Det betyder att ni kommer vara 3 när ni åker härifrån.
Jag bara bryter ut i gråt, dagen vi har längtat efter , som vi föreberett oss på, som vi räknat dagar till, den dagen var här! Jag blev livrädd samtidigt så glad över att äntligen få träffa våran dotter.
Vi fick ett rum och jag satt mig ner och försökte smälta allt . Andades mig igenom några värkar innan jag satt mig i duschen och i badkaret. Fick komma upp och tog på mig de sexiga nättrosorna och linne. Lade mig i sängen när barnmorskan kom in och mätte hjärtljuden , för höga och för svår att hitta då hon rörde sig fruktansvärt mycket där inne . Nu vart dom tvungen att ta hål på hinnan så vattnet gick och sätta på en elektrod på huvudet för att kunna följa hjärtljuden . Kände inte ens att vattnet gick, trodde inte jag hade något. Tills jag fick komma upp och stå , då bara forsade det ut vatten, och det fortsatte de göra hela förlossningen , barnmorskan sa också att det var fruktansvärt mycket vatten . Stod och trampa i fostervatten när barnmorskan erbjöd mig lustgasen .
Nu var jag öppen 6 centimeter och hade andas mig igenom detta , öppningen gick ganska så snabbt tyckte jag.
Lustgasen kände jag skulle bli min bästa vän, tjena fylla! Gud så skönt det var. Jag lyckades andas med lustgasen ett bra tag och tyckte att den hjälpte bra, sa till Hannes att vi ska fortsätta med denna så länge de går, och bara kort efter det känner jag att jag inte klarar det - GE MIG EDA!!
Sagt och gjorde , edan läggs och efter ett tag hinner jag vila lite emellan värkarna, Näst intill somna. Men jag släpper inte lustgasen! ALDRIG!
Hannes tycker jag står och stönar lite så han ringer på klockan .
En undersökning görs , vet ni vad säger hon : Nu är du öppen 10 centimeter, bara sådär, Pang! Men jag fick inte börja krysta än för barnet vart tvunget att komma längre ner i gången . Får ställa mig och hänga över sängen, och nu känner jag hur enormt trycket ner mot arslet var. Känns hela tiden som att jag ska bajsa på mig.
Men tillslut fick börja trycka lite , fick komma till liggandes och nu var de skönt när värken kom när jag fick trycka på.
Klockan 07 så kommer två nya barnmorskor in till oss, men jag ville inte att den första skulle gå . Så himla underbara! När de nya kom var det dags att börja krysta. Krystar och krystar och krystar men inget händer , värkarna börjar avta och jag näst intill sover mellan krystvärkarna. Efter en timme orkar jag inte mer ,jag är helt slut men ändå på något vis fanns det kraft kvar .
Hjärtljuden på bebisen ökar även under värkarna så barnläkare och några andra kallas in . Denna läkare hade vi träffat förut, han förklarar att vi måste sätta sugklocka och att jag absolut inte får bli rädd. Smart kille!
Säg till någon att inte bli det så är det såklart att man blir det , men jag kan ändå förstå vad han menar . Han näst intill hänger i sugklockan för att få ut henne , en annan hänger och trycker på magen och de andra skriker att jag ska andas . ANDAS ? hur fan ska ja kunna andas när du drar en 4 kilos bebis fort som fan genom hela kanalen .
Efter andra krystningen med sugklockan skriker jag som om kniven satt hårt i mig. Det gick inte att andas , gick inte att krysta , gick ingenting . Kändes som hela underdelen av mig skulle sprängas vilken sekund som helst. Ena barnmorskan tittar på mig och säger : En kryst till Elin och sen kommer bebisen, Jag tittar på henne och tar i för kung och fosterland samtidigt som jag faktiskt skriker, ut kommer bebisen .Hela smärtan försvann.
Upp på bröstet, Hannes gråter och det enda jag tänker är: Guuuud så fin hon är! Jag gråter inte riktigt , utan låter mest , stönar .
Hon får handdukar på sig och en mössa . Jag och Hannes sitter och kollar på henne samtidigt som jag känner att moderkakan kommer ut, som folk hade sagt till mig att de gör ont och att man måste krysta ut den.
Hade inte spruckit nå mycket , några småstygn, vilket tydligen var en väldig tur då man förslöst med sugklocka. Oftast brukar man spricka ännu mer . Syr några stygn när jag skriker AJ AJ AJ . HELVETE! ojdå säger hon, där var de visst inte bedövat. Nej tack jag kände väl för fan det .
När barnmorskan titta på mig och säger att nu är det klart! Då tittar jag på Hannes och brister ut i gråt , riktig gråt! Hela graviditeten var över. Jag hade klarat det, Vi hade klarat ! Och där låg hon , världens vackraste! Våran dotter. Fick in våran efterlängtade bricka och njöt nu bara av att äntligen ha fixat detta .
Så här i efterhand känns det så otroligt att berätta om vad man gått igenom under nio månader. Att man sitter med resultatet i sin famn och inte riktigt kan begripa vad som har hänt. Lilla Elsa, 4,2 kg och 51 cm lång, nio månaders väntan och förväntan... Obeskrivligt!
En liten fotnot från övervakaren, Mig, Hannes!
Jag har varit med om det mäktigaste en människa kan vara med om, tänk att få vara med om sitt eget barns födsel. Jag har gråtit, skrattat, varit glad och ledsen, livrädd och orolig, nervös och spänd. Jag tror ingen kan förstå vad man går igenom väl inne i rummet då det är dags, och nu talar jag ur partnens perspektiv. Jag har aldrig varit med om att någon uttryckt så mycket smärta som Elin gjorde och jag har aldrig kännt mig så maktlös och hjälplös. Det enda jag kunde göra var att försöka dölja min nervositet och inge en trygghet och lugn.
Jag hade så klart föreställt mig hur detta skulle gå till, och jag skulle våga påstå att jag är rätt nöjd med min bild även om jag nu gått igenom så mycket att jag knappt kommer ihåg hälften!
Under förlossningens gång tänkte jag flera gånger att om jag ändå bara fick byta plats med Elin, så hon kan få slippa smärtan och stå vid sidan som jag. Elin var och är(!) så enormt duktig, en ritkigt hjälte! Hon samarbetade på ett fantastiskt vis med mig, trots sin smärta, hon var trevlig och go och pratade med mig hela tiden och frågade hur jag mådde(!). Under våra 11 timmar fick jag en svordom och den bad hon om ursäkt för direkt efteråt, kan ni tänka er! Slutligen kan man säga att detta varit och såklart är en upplevelse inte likt någonting annat, frågan är bara om nerverna skulle klara så mycket mer, jag tror inte det. Det mest fantastiska är att resultatet av nio månader väntan och en nervkittlande slutspurt nu ligger i soffan bredvid mig och bara myser av livet och tillvaron.
Elsa Elisabeth Krosse
Född den 16 Oktober 9.28
51 cm lång & 4246 gram .
Då var dagen äntligen här , dock ingen bebis ännu, och jag tror inte heller att hon kommer idag. Dagen som vi längtat så länge efter. Nu vet vi iaf om att du är här när som helst . Vilken minut/timme/dag som helst. Det ska bli så spännande samtidigt som jag är så livrädd!
Här kommer graviditeten i bilder.
V.15 v.16 v.18
v.21 v.22 v.23
v.24 v.25 v.26
v.27 v.31 v.35
v.36 v.38 v.39
Och idag. Vecka 40.
Bf imorgon, och egentligen ett besök hos barnmorskan. Men igår kände jag av huvudvärken och ringde in, fick tid och de visade sig vara för högt blodtryck. Barnmorskan skicka mig vidare till förlossningen som bestämde sig för att lägga in mig för att göra en blodtryckskurva. Tack och lov så sjönk de när jag var i vila, men natten har varit hemsk, inte sovit många timmar och heller inte alltför djupt. Läkaren var nyss in och berätta att det inte är havandeskapsförgiftning, och att jag ska tillbaka på torsdag.
Precis då får jag en värk, som får mig att hyscha bort henne. Naturligtvis vill hon göra en kontroll, öppen två centimeter.
Men yes!!!! Äntligen händer någonting, inom två dagar skulle jag tippa på att bebis vill komma, men de kan gå fortare och långsammare också, men förstår jag rätt??? Ska bebis komma snart?? Helt sjukt, nu är det bRa att åka hem och hoppas på smärtsamma och tätare sammandragningar. Skulle ju vara roligt om hon vill komma ut nu innan farfar Uffe och farbror victor kommer.
Kanske är jag en av de 5 % som föder på bf, hoppas!!!
Så förbannade less på denna blogg . Det går alldeles utmärkt att blogga från mobilen, allting blir som jag vill, men skiten vill bara inte publiceras . Nu när jag skriver på datorn så ramlar all text samman. Galen..
Ingen bebis än så länge , och nu har jag tydligen börjar bli sjuk , så än på några dagar/veckor blir det inte iaf. Bara gilla läget och njuta av den sista tiden, så gott det går iaf . 2 dagar kvar.
Återkommer när skitbloggen vill fungera!
Tjing på er!
Går ner på stan en sväng med Emelie. Kanske en kaffe eller lågor annat gott som vill ner i min mage :) därefter blir det boom med mammsen, rea 50%. det kan bli farligt
Vecka 40, 7 dagar kvar och jag förstår inte att förlossningen är runt hörnet. Högst 21 dagar kvar och jag hoppas ju innerligt att våran lilla tös vill komma ut lite tidigare än 21 dagar.
Var in på förlossningen igår, trodde jag läckte vatten, sedan har hon blivit extremt lugn. Jag har förstått att barnet ska lugna ner sig i slutet , men det är så himla stor skillnad så jagfick komma in p en undersökning. Väldigt skönt!! Jag är nog lite väl nojig, men samtidigt är det mitt barn, vore väl konstigt att man inte oroar sig då.
Vart tog magen vägen? Samtidigt som den är stor så har den blivit så liten. Bilder kommer komma upp sedan så jag själv kan se hur magen växt och hur den sjunkit. Fascinerande detta med graviditeten och hur kroppen fungerar.
Ligger just nu i sängen och bloggar från telefonen, har slagit på en film, jakten på lycka! En fantastisk fin film, har unnat mig att se filmen i sovrummet nu när pojkvännen är på puben med en kompis. Vi gjorde det igår också, mysigt som bara tusan. Förut somnade jag alltid till tv:n, men nu har Hannes lärt mig att koppla av utan den.
Jag har tagit bort min Facebook också, detta för att vissa människor är alldeles för nyfikna på mitt liv, och det enda dom kan ta reda på saker är via Facebook, så hädan efter så får vissa av er faktiskt lyfta luren om ni vill veta något. Jag orkar inte rensa bland vänner då hälften av dom som blir borttagna inte förstår varför dom blir det, då detta kommer sluta i 7 miljoner frågor så inaktiverar jag kontor istället, jag kommer att gå tillbaka till Facebook, men inte än på ett tag.
10 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag har som sagt förberett mig på att gå över tiden, och jag tycker jag lyckas bra, jag försöker att inte tänka på de alltför mycket och jag har även slutat att googla efter tecken på förlossning. Nu ska jag bara försöka njuta av de sista dagarna vår dotter har i magen innan hon är beredd på att komma ut.
