Elsa är äntligen hos oss.
Det hela började natten mot lördagen , jag vaknade 02.40 av att jag hade en ond värk , kunde somna om och låg och stönade lite fram tills att jag klev upp , inget märkvärdigt ont men ändå en känsla av att något var på gång.
Lördag:
Gick med lite småvärkar hela dagen , klockade men de var oregelbundna och inte alls så farliga. Började förstå att det närmade sig så kikade igenom bb väskan, försökte vila och ringde in och kollade . När dom är regelbundna , oavsett om det är 4 eller 10 minuter emellan. Började klocka igen och låg nu på 7-8 minuter mellan värkarna, än behövde jag inte andas mig igenom värkarna utan grimaserade och stängde av för folk runtomkring att ens tilltala mig just då.
Vid tio ringer Hannes in, vi får komma in på en bedömning vilket vi bestämmer oss för att göra . Värkarna har nu börjat tilltagit och får börja andas mig igenom dessa på väg in till förlossningen.
Väl inne blir det en ctg kurva, damen mår bra där inne och värkarna kommer med 2-3 minuters mellanrum, sedan den efterlängtade undersökningen, du är öppen 4 centimeter och tappen helt utplånad .
Jag : Vad betyder det ?
Barnmorskan: Det betyder att ni kommer vara 3 när ni åker härifrån.
Jag bara bryter ut i gråt, dagen vi har längtat efter , som vi föreberett oss på, som vi räknat dagar till, den dagen var här! Jag blev livrädd samtidigt så glad över att äntligen få träffa våran dotter.
Vi fick ett rum och jag satt mig ner och försökte smälta allt . Andades mig igenom några värkar innan jag satt mig i duschen och i badkaret. Fick komma upp och tog på mig de sexiga nättrosorna och linne. Lade mig i sängen när barnmorskan kom in och mätte hjärtljuden , för höga och för svår att hitta då hon rörde sig fruktansvärt mycket där inne . Nu vart dom tvungen att ta hål på hinnan så vattnet gick och sätta på en elektrod på huvudet för att kunna följa hjärtljuden . Kände inte ens att vattnet gick, trodde inte jag hade något. Tills jag fick komma upp och stå , då bara forsade det ut vatten, och det fortsatte de göra hela förlossningen , barnmorskan sa också att det var fruktansvärt mycket vatten . Stod och trampa i fostervatten när barnmorskan erbjöd mig lustgasen .
Nu var jag öppen 6 centimeter och hade andas mig igenom detta , öppningen gick ganska så snabbt tyckte jag.
Lustgasen kände jag skulle bli min bästa vän, tjena fylla! Gud så skönt det var. Jag lyckades andas med lustgasen ett bra tag och tyckte att den hjälpte bra, sa till Hannes att vi ska fortsätta med denna så länge de går, och bara kort efter det känner jag att jag inte klarar det - GE MIG EDA!!
Sagt och gjorde , edan läggs och efter ett tag hinner jag vila lite emellan värkarna, Näst intill somna. Men jag släpper inte lustgasen! ALDRIG!
Hannes tycker jag står och stönar lite så han ringer på klockan .
En undersökning görs , vet ni vad säger hon : Nu är du öppen 10 centimeter, bara sådär, Pang! Men jag fick inte börja krysta än för barnet vart tvunget att komma längre ner i gången . Får ställa mig och hänga över sängen, och nu känner jag hur enormt trycket ner mot arslet var. Känns hela tiden som att jag ska bajsa på mig.
Men tillslut fick börja trycka lite , fick komma till liggandes och nu var de skönt när värken kom när jag fick trycka på.
Klockan 07 så kommer två nya barnmorskor in till oss, men jag ville inte att den första skulle gå . Så himla underbara! När de nya kom var det dags att börja krysta. Krystar och krystar och krystar men inget händer , värkarna börjar avta och jag näst intill sover mellan krystvärkarna. Efter en timme orkar jag inte mer ,jag är helt slut men ändå på något vis fanns det kraft kvar .
Hjärtljuden på bebisen ökar även under värkarna så barnläkare och några andra kallas in . Denna läkare hade vi träffat förut, han förklarar att vi måste sätta sugklocka och att jag absolut inte får bli rädd. Smart kille!
Säg till någon att inte bli det så är det såklart att man blir det , men jag kan ändå förstå vad han menar . Han näst intill hänger i sugklockan för att få ut henne , en annan hänger och trycker på magen och de andra skriker att jag ska andas . ANDAS ? hur fan ska ja kunna andas när du drar en 4 kilos bebis fort som fan genom hela kanalen .
Efter andra krystningen med sugklockan skriker jag som om kniven satt hårt i mig. Det gick inte att andas , gick inte att krysta , gick ingenting . Kändes som hela underdelen av mig skulle sprängas vilken sekund som helst. Ena barnmorskan tittar på mig och säger : En kryst till Elin och sen kommer bebisen, Jag tittar på henne och tar i för kung och fosterland samtidigt som jag faktiskt skriker, ut kommer bebisen .Hela smärtan försvann.
Upp på bröstet, Hannes gråter och det enda jag tänker är: Guuuud så fin hon är! Jag gråter inte riktigt , utan låter mest , stönar .
Hon får handdukar på sig och en mössa . Jag och Hannes sitter och kollar på henne samtidigt som jag känner att moderkakan kommer ut, som folk hade sagt till mig att de gör ont och att man måste krysta ut den.
Hade inte spruckit nå mycket , några småstygn, vilket tydligen var en väldig tur då man förslöst med sugklocka. Oftast brukar man spricka ännu mer . Syr några stygn när jag skriker AJ AJ AJ . HELVETE! ojdå säger hon, där var de visst inte bedövat. Nej tack jag kände väl för fan det .
När barnmorskan titta på mig och säger att nu är det klart! Då tittar jag på Hannes och brister ut i gråt , riktig gråt! Hela graviditeten var över. Jag hade klarat det, Vi hade klarat ! Och där låg hon , världens vackraste! Våran dotter. Fick in våran efterlängtade bricka och njöt nu bara av att äntligen ha fixat detta .
Så här i efterhand känns det så otroligt att berätta om vad man gått igenom under nio månader. Att man sitter med resultatet i sin famn och inte riktigt kan begripa vad som har hänt. Lilla Elsa, 4,2 kg och 51 cm lång, nio månaders väntan och förväntan... Obeskrivligt!
En liten fotnot från övervakaren, Mig, Hannes!
Jag har varit med om det mäktigaste en människa kan vara med om, tänk att få vara med om sitt eget barns födsel. Jag har gråtit, skrattat, varit glad och ledsen, livrädd och orolig, nervös och spänd. Jag tror ingen kan förstå vad man går igenom väl inne i rummet då det är dags, och nu talar jag ur partnens perspektiv. Jag har aldrig varit med om att någon uttryckt så mycket smärta som Elin gjorde och jag har aldrig kännt mig så maktlös och hjälplös. Det enda jag kunde göra var att försöka dölja min nervositet och inge en trygghet och lugn.
Jag hade så klart föreställt mig hur detta skulle gå till, och jag skulle våga påstå att jag är rätt nöjd med min bild även om jag nu gått igenom så mycket att jag knappt kommer ihåg hälften!
Under förlossningens gång tänkte jag flera gånger att om jag ändå bara fick byta plats med Elin, så hon kan få slippa smärtan och stå vid sidan som jag. Elin var och är(!) så enormt duktig, en ritkigt hjälte! Hon samarbetade på ett fantastiskt vis med mig, trots sin smärta, hon var trevlig och go och pratade med mig hela tiden och frågade hur jag mådde(!). Under våra 11 timmar fick jag en svordom och den bad hon om ursäkt för direkt efteråt, kan ni tänka er! Slutligen kan man säga att detta varit och såklart är en upplevelse inte likt någonting annat, frågan är bara om nerverna skulle klara så mycket mer, jag tror inte det. Det mest fantastiska är att resultatet av nio månader väntan och en nervkittlande slutspurt nu ligger i soffan bredvid mig och bara myser av livet och tillvaron.
Elsa Elisabeth Krosse
Född den 16 Oktober 9.28
51 cm lång & 4246 gram .
Kommentarer
Postat av: Susanne
Men vilken vacker berättelse, sitter här med tårar efter jag har läst. Jag önskar er verkligen all lycka som finns i världen och att få barn är något som inte går att beskriva för någon som inte varit med om det. Du verkar ha fått tag på världens bästa kille Elin, jag är så glad för er skull. KRAM!
Postat av: Mikaela
Tårarna rinner nerför kinderna! Nu längtar jag bara ännumer tills det är våran tur! Huga..
Postat av: Sanna
Åååh helt underbart att få läsa! Sitter å skrattar å gråter! GRATTIS! Kul att få höra din version också Hannes.
Hon är verkligen jättefin! Bra jobbat! Kram
Postat av: karla
fint skrivit elin...underbart att läsa det..kram på er
Postat av: Ängla Norberg - Livet som mamma & Fru
Gud vad fin skrivet! här sitter man och bölar!
Hon är otroligt vacker! Mycket bra gjort :)
Trackback
