Döing
Ja häromdagen så var prästen Petra hos oss och gick igenom dopet.
Hon förklarar att dopet ska hållas på sidan av altaret, fattade ingenting jag som vanligt. Vadå på sidan? Kan jag gå dit och kolla?
- absolut säger hon, det är öppet till klockan 3 på vardagarna.
- perfekt tänker jag, en anledning till att komma ut på promenad. Jag lurar iväg mina korviga ben och låtsas att det är skönt att promenera i motvind.
Jag kommer till kyrkan och går in, rättar till håret som blåst på tvären. Pustar och stönar när jag väl fått upp dörren och knövlat in vagnen, knäpper upp vindskyddet för Elsa och höjer blicken. Vad möts jag av om inte en döing, en kista....
Jag hamnade i chock.
-välkommen säger en äldre dam.
-tack, klämmer jag ur mig. Kan jag gå in?
- ja Gud ja, han ska inte begravas förrän klockan tre.
- vad bra!
Där står jag, planerar mitt dop medan en döing ligger mitt i kyrkan, jag hade inte velat att en fet morsa med sitt barn står och planerar dop om Jg ska begravas. Vad ska dom anhöriga säga.
Det värsta är ju hela konversationen mellan mig och kärringen. Hur kan man häva ur sig, "Vad bra"? Och sedan gå in?
Inte nog med det, när jag står där och kollar vart dopet ska vara, samtidigt som jag ser kistan i ögonvrån och tänker på hur gammal han är som är död, vad han dött av, vilka som är hans anhöriga. Ja allt han jag tänka, så häver tjejen som håller på med blommorna på kistan ur sig
- oj förlåt, står jag i vägen för dig?
Ja men vänta! Skulle du kunna flytta kistan åt sidan några meter så jag kan fantisera ihop dopet, tack!
Nä fy fan! Dö åt döden, den är vidrig!
Nu ska Jag äta mat och kolla melodifestivalen! Hej!
